Varför inte?

Om jag hade tillträde till hela mitt minne skulle jag kunna räkna upp minst ett tillfälle under varje dag då jag från ett eller annat håll fått höra att det bara inte funkar så. Jag vill något, och får svaret att det går inte, för det funkar bara inte så. Livet är bara så. Man kan bara inte göra si, man kan bara inte säga så...

Varför inte?

Vet ni hur farliga de är, alla dessa begränsande "sanningar" vi matas med dag ut och dag in? Vet ni hur starka vi skulle vara, tillsammans, om vi inte hade hört var enda en av dem sedan vi var små? Vi skulle kunna göra världen till en plats där det visst också går, där det visst också spelar roll, där man visst också kan.

Varför inte?

När någon berättar för dig hur någonting är, när du får höra sanningen av någon annan, när du inte sett den utspela sig med dina egna ögon, bortom bestämmelser och bortom uttalade regler. När du hör den eka i någons tomma röst; fråga alltid varför inte?

Det har börjat bli varmare ute, det är vårvärme, även då det blåser är vindarna inte längre isande. Trots det så drar det för kallt ifrån fönstret och jag måste gömma tårna i knävecken där jag sitter i skräddarsits. Jag kan böja mig fram, sträcka mig lite och stänga fönstret, men jag gör det inte. Varför inte? kan man undra. Och jag kan svara att jag vill känna allt precis som det är i den här stunden, även kylan, även smärtan, även sekunderna som går och som aldrig kommer åter. Om jag kunde skulle jag spara den här stunden i en glasburk, bredvid sängen, i resten av mitt liv.

Mina sinnen. De är vidöppna. Det är som om det alltid funnits ett lock att stänga vart och ett av dem med, och ibland har de stått öppna, men inte förrän ikväll har jag insett att där alltid har suttit ett filter också. Det är borta nu, som om jag inte känt till djupet av mig förrän Ikväll.

Då och då drabbas jag av den insikten, att jag hamnar djupare och djupare inuti mig själv. När jag inte trodde att jag kunde nå längre, när jag tror att jag håller på att sjunka tillbaka till ytan och tappa allt jag levt för, då hittar jag alltid tillbaka. Det är inte något jag kan sträva efter, utan när jag slutar kämpa och slappnar av så är det något som bara händer. Livet bara händer, hela tiden och det enda sättet att påverka det på är genom att låta det ske.