Då jag blev sjuk hade jag just börjat töja öronen igen. Jag använde en läkande kräm som gjorde det lätt att töja snabbare än rekommenderat. Har aldrig haft problem med smärta och älskade hur de större örsnibbarna jämnade ut proportionen i förhållande till mitt långa ansikte (Det är förstås bara hittepå, sådant som bara jag ser och tänker på).
När snibbarna började närma sig 10mm, vilket var inom bara någon månad, så hade jag blivit så dålig med infektioner i kroppen att jag slutade jobba och började gå till en homeopat. Vid flera tillfällen sa hon till mig att töjningarna var en onödig belastning för kroppens läkeprocess, men jag var ju så fäst vid dem att jag försökte hitta vägar runt det. La om kosten, vilket var nödvändigt hur som, och blev markant bättre, men symptomen kom alltid tillbaka en aning inom kort efter behandlingarna.
Vid ett tillfälle hade jag nya töjsmycken och bad homeopaten testa om jag tålde materialet. Det gjorde jag INTE och de åkte ut innan behandlingen. Efteråt, då jag var på väg hemåt kände jag mig så strålande och lätt i kroppen att jag halvt skuttade genom staden. Väl hemkommen satte jag i ett par gamla smycken igen. Det dröjde bara några dagar innan jag kände mig hängig.
Började ändå träna hårdare igen, precis som innan jag blev sjuk. Dagen efter varje träning mådde jag lite sämre, men jag var till lika glad att jag tränat så det dröjde ytterligare ett tag innan jag insåg att jag successivt blev sämre igen. Inte alls lika illa, men det gick inte i rätt riktning. Kroppen läkte inte.
Igår var jag förkyld för första gången på säkert ett år. Hade ont i kroppen och infektionen yttrade sig i huden och till och med i töjningarna. Jag tog ut smyckena, viftade vit flagga och steg in i duschen.
Då jag kom ut hade nästäppan släppt, huden återgått och skärpan i huvudet höjts markant. Jag kände mig upplyft.
Imorse kunde jag inte förneka att det varit ett bra beslut att ta ut pluggarna då både kropp och själ mådde prima efter min första natt utan avbrott på månader.
Det är en småsak, jag vet, men det är med lite smygsorg i bröstet jag skickar tillbaka de nya tunnlarna och låter snibbarna vila på obestämd tid.
Tomt är bara förnamnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar