Nya gator

Jag har landat i söder, och i mig. Stressen över packning och städning och hinna med all hejdå-kramning är över.

Hanna mötte mig på stationen, som hon gjort förr, denna gång med en övertung väska på ryggen. Övervikt på flyget och turen att känna personen bakom disken räddade mig med näppe. Jag förklarade att jag flyttar och jag kan tänka mig att hon såg mig som en snigel, med hela, stora huset på ryggen.

Vi slängde in monstret i Hannas lägenhet och gick för att handla mat. Det blev en liten salladsbuffé till bords och strax efter klockan sex så trillade några av mina favoritmänniskor innanför dörren.

Vin och skratt och värme genomströmmade oss genom kvällen som avslutades i kramkalas och lovord om fler liknande tillställningar. Nu när jag bor här kan vi göra så, sades det.

Nu när jag bor här.

Jag bor här, och inte längre där borta, där mina rötter grott men aldrig fastnat. Här är husen likadana och jag går fel fast jag varit här förut. Det gör ingenting, jag ser hellre nya, men likadana hus varje dag än går samma gator på rutin utan att ens behöva öppna ögonen.

Jag fick superfina presenter av Hanna när jag kom fram, små saker från hennes USA-resa. Vi har stickat, gjort glass, tittat på serier och film. Jag sov tungt inatt, så tungt en sådan som jag någonsin sover. Och solen sken under hela dag 2, här i Uppsala, min nya stad.

Då jag packade.