När jag ska sova slår allting knut på sig självt

Ibland tänker jag på kärlek. Det är det största begreppet jag vet, men det går att tänka på i synnerhet snarare än allmänhet. I allmänhet är kärlek för stort och fladdrande och överväldigande. I synnerhet antar jag att det är det med.
Jag brukar tänka på fåglarna. Hur de flyger i formationer och svävar, dalar, landar. Ibland undrar jag om jag sett samma fågel flera gånger. Säkert har jag det. Det är som bussäten eller mynt. Precis samma sak igen, sitter på samma fönsterplats med musik som dövar och kanske tar emot samma enkrona i affären som jag gav bort en tid innan.
Jag tänker på havet. På fiskarna, på djupet, på skummet, lugnet och stormen. Vinden bestämmer. Det är svårt att greppa att allting hamnar där till slut. Vi slukas alla av vågorna.