måndag 18 mars 2013

Dagsländan

Jag brukade ligga vaken om nätterna, försöka göra minnena av morgondagen tydligare, vägrade släppa taget om det ofödda, vandrade en stig i minnets snö för att kunna gå tillbaka samma väg och hitta det som skulle frysa fast där.
Jag brukade ringa telefonnummer jag inte kunde, vänta på att personer jag inte visste att jag saknade skulle känna igen min tunga, anonyma andning och förstå att jag behövde räddas från allt jag aldrig upplevt.
Brukade rista brustna hjärtan i parkbänkar på platser dit jag aldrig skulle gå, hoppa mellan stenar på en pir av levande själar för att se dem brinna, värma mig i lågan av deras nyvakenhet. Brukade låtsas att jag var allt jag kunde varit om allt var som det aldrig blev, då levde jag.
Men aldrig längre än till gryningen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar