Fåtöljen

Sedan jag bar in den nya gubbfåtöljen från Röda korset i min lägenhet har jag inte känt mig ensam här. Det kändes som om någon kom med fåtöljen, så jag började lägga alla mina stora prydnadskuddar i den då jag bäddade av sängen så att det inte skulle kännas läskigt att snegla över dit och kanske se en skepnad i ljuset från gatlyktorna utanför.

Nu sitter bra många fler än hälften av er och skrattar högt åt mig för att ni inte har ett vidskepligt ben i kroppen, men jag har alltid haft en skräck-fascination för spöken och det händer ständigt att jag känner på mig saker och får ilningar genom kroppen.

Inatt sov jag riktigt dåligt. Efter att en vän var här och såg film med mig berättade jag om kuddarna och han sa att jag bara borde låta vem det än är sitta där så att denne inte blir upprörd. Jag tyckte det lät logiskt, men ville å andra sidan inte känna mig tvungen att dra täcket över huvudet och somna undrandes om det faktiskt satt någon i fåtöljen. Å andra sidan så vill jag väl inte att denne ska sätta sig någon annanstans heller...

Inatt är det jag som slänger alla kuddarna i soffan och ligger och hackar tänder. Kanske blir det lugnare hädan efter och jag kan dras med bara de gamla vanliga sömnproblemen istället.