Jag mötte upp Hanna på kupan igår. Vi köpte fina saker för nästan inga pengar, fikade på hennes avskalade kontor, beställde fina böcker samt pratade om kollektivdrömmar och om att odla egna grödor.
Vid ett tillfälle blev vi båda tysta varpå Hanna yttrar: "Jag har gåshud". Det hade jag med. Samtidigt. Det måste ju betyda att vi var inne på något storartat. Nu meddelar Hon att hon suttit och tittat på gårdar på hemnet.
Hanna är en sådan människa som kan sitta tyst och ändå höras. Hennes närvaro är väldigt rogivande och hon är himla vis. Det är inte alla som får lära känna en sådan vän.
Nu fick jag gåshud igen... Och förresten så sparade jag en avokadokärna från middagen igår, den ligger på torkning nu så vi kan plantera den i det framtida växthuset.
SvaraRadera