Ska ba hämta den här bilden från mobilen... Är inte teknikens underbarn

Jag gör något annat istället.

På söndag åker jag till änglarnas stad

Passande nog, att döma av mitt bloggnamn, så åker jag till Kalifornien på söndag. Men det finns aldrig några fjärilar i min låda innan jag ska breda vingarna och göra något nytt.

Jag har alltid haft svårt att koppla känslomässigt till saker som ligger i framtiden. Jag kan inte bli riktigt exalterad över något stort och jag kan inte bli ruggigt orolig över något svårt. Det måste ha att göra med att mina nerver är så snurriga och spända i grunden att det blir en sorts försvarsmekanism som sätter in. Skyddar mig själv, har alltid varit bra på det. Ni kan kalla mig överlevaren.

Fast sedan en tid tillbaka har jag varit rätt trött på att överleva. Jag har liksom velat nå steget längre och kunna säga att jag är Levaren istället.

 

Saker har hänt, människor har kommit och gått, det enda som är konstant är som sagt förändringen. Alla har gått igenom sina strider och vi är alla större människor på grund av dem, om så bara för att tiden gått. Mina strider har för mestadels varit inbördes sådana och de har pågått i åratal. För drygt ett år sedan fick jag inse den hårda vägen, så som det oftast måste bli för att en ska vakna till ordentligt, att jag hade misshandlat mig själv nog då jag blev riktigt, riktigt sjuk.

Jag har planerat länge att jag ska gå igenom min historia och berätta den med rättvisa, men har väntat på att känna att den är bakom mig innan jag sträcker på mig och går in på detaljer. Jag har börjat acceptera allt som jag gått igenom, jag klandrar inte mig själv, ingen annan, och jag räknar motgångar som tillgångar fullt ut nu. Det känns som ett tecken på att jag bemästrat någon form av acceptans av det som inte går att påverka. Så pass att jag skulle vilja säga att jag är där, men idag är inte dagen med stort D som jag gör det utlägget i alla fall. Jag har inte bråttom.

 

Är för övrigt mitt uppe i Dr Douglas Graham's bok The 80/10/10 och 14 dagar in i frukterianismen. And counting! Har prövat på veganism tidigare och att hitta tillbaka till den känns klockrent.
Jag förstår att alla inte kan relatera till ett sånt här beslut, det finns så många påståenden som surrar i luften. Det gör ingenting, alla kan inte förstå en, bara respektera. Jag respekterar er alla som gör det som känns rätt. Jag kommer alltid att gå på känsla, och jag kommer alltid att applicera acceptans och respekt där förståelsen bristar. Namaste!

Jag orkar inte med långhåriga pojkar som ler sprickande och snällt samtidigt i randiga tröjor. Orkar inte med att gå sönder i bröstkorgen för att synen är för fin för min näthinna och sneda tänder och andra perfekta imperfektioner gör mig alldeles salig i hjärnan. Då var det sagt.

BENEATH MY FEET MERCH TEE

The calm without the storm

Liknande aktiviteter men faller aldrig in i samma mönster. Letar mig vidare, sakta och fortfarande lite osäkert. Strävar bort mot ett bestämt men inget vidare konkret mål. Det är som om saker inte kommer ikapp mig, även om jag stannar upp och pustar.

Finns det ingenting som jagar mig längre? Är jag för kaxig nu eller är jag verkligen onåbar av både mitt nära som såväl långt gångna förflutna? Finns det ingenting som hemsöker? Jag anar inte ens några ugglor här.

Bekymmer och oro är en konstant och naturlig del av livet, men de hanteras väl när det infinner sig en sorts spegelblankhet i mitt inre hav. Böljande och lugnande blått ligger det. Havet i sitt stilla ansikte tycks alltid ligga som i väntan på en storm, men mitt hav böljar i en sorts stabil insikt. Om det blåser upp till storm nu, om vågorna går som högsta högst, då ska du inte frukta för de sköljer över dig och passerar, sluter cirkeln och  har sin gång. Där står du ändå kvar, under regnbågen..

 

"Låt ditt sinne vila i ett tillstånd av att inte veta allt".

 

Midnight melodies, Mia Taninaka

 

Change is the one thing that remains

Me 08.

I know I am too young for patience because I consider myself too old to be waiting.

Mia Taninaka

 

Har skrivit om henne förr, men jag kan inte nog uttrycka min fascination kring hennes verk. I natt kunde jag inte sova för att jag satt helt och hållet fängslad och bara stirrade på detaljerna i en rad av hennes alster. Är så trött att jag inte vet vad som är vad idag...

Vill inget hellre än att ta mig in i hennes huvud och se vart tusan den ändlösa magin kommer ifrån!!

Klev på pendeln till Södra station. Musiken förenade oss. Vi satt på trottoarer, under lamporna, vid vattnet, under stjärnorna. Åtta personer gick hem och sov i en för liten lägenhet. Tassade ut över sovande kroppar på golvet, alldeles för tidigt i ett soligt Stockholm som inte hade vaknat. I gårdagens tankar och gårdagens smink somnade jag på tåget.

Jag tänker på liv

Varför benämner vi liv i singular? Går det att mäta en livslängd, eller är det bara något vi säger för att livets eviga cykler är för överväldigande att greppa?

Det finns liv i alla ting. Ting, går de alltid att ta på?

Livet flödar genom allt. Det fyller kronan i en ung björk, susar i vinden, strömmar genom våra vener, dansar i elden utan att bränna sig, skvalpar i alla världens hav. Vi andas liv, vi utsöndrar liv, vi samlar på liv, vi ser det, smakar det, hör och känner liv vare sig vi vill eller inte. Det omsluter de minsta beståndsdelarna i universum, det är beståndsdelarna, och universum.

Vi lever inte en livslängd, får inte ett endaste liv. Livet upphör inte att existera för att en kropp blir kall och grå. Livet färdas vidare genom löven, genom vinden, via våra vener, genom eld och hav. Vi är liv.

På det sättet kan ingenting någonsin dö.

.

He just wanted something more of the World. Little did he know that it was already there, every little piece. All of it.

When the darkness and unknown become your friend. I can't wait to start again.

BLOWN. AWAY.

Ingenting passerar obemärkt. Ingenting är för litet. Allting är nu.

Nattliga konversationer om sådant som spelar roll och som känns.

We are making money and spending time while making time over money is often considered wasting. Strange isn't it?

Many people spend their lives waiting to be happy.

.

"You must listen to your heart, or it will find a million ways to remind you that there is something missing".